Klädesholmen har haft stark anknytning till sillen under flera hundra år. I generation efter generation har man på ön varsamt förvaltat och utvecklat sillkulturen utan att göra avkall på hantverket eller känslan för råvara.
1500-talet, första sillperioden
När folk först började bosätta sig på Klädesholmen är höljt i dunkel eftersom historiska berättande källor saknas. Men år 1594 finns Klädesholmen omnämnd som ”ett gamalt fiskeläge” i en reseberättelse av biskopen Jens Nilssøns i Oslo stift, dit Klädesholmen hörde till 1658. Från samma år finns även ön utsatt på ett holländskt sjökort. Man vet också att det strax före denna tid inträffade en stor sillperiod*, ungefär år 1556-1589.
*En sillperiod är en tidsperiod då stora sillstim går nära kusten. I Sverige är sillperioder framför allt kända från Bohuslän, där de medförde ett rejält ekonomiskt uppsving. Mellan sillperioderna höll sillen oftast till långt från kusten och var då svår att komma åt med de fiskemetoder som användes före 1800-talets slut. Bohusläns sillperioder från 1500-talet och framåt varade ungefär under dessa år: 1556-1589, 1660-1680, 1747-1809 samt 1877-1906.
16oo-talet, permanent bosättning
Från första halvan av 1600-talet är det ganska tyst om Klädesholmen i källorna. Det är först i mitten av 1600-talet som det finns dokument som bekräftar permanent bosättning på ön.
År 1658, vid freden i Roskilde, blev Bohuslän svenskt. I den första jordeboken som upprättades året därpå skrivs om ”Klessholmen”. Strax härefter upplevde Bohuskusten en kort sillperiod. På sommaren 1666 skickade Kommerskollegium ut sin vicepresident Israel Lagerfelt på en resa i Bohuslän för att förmå befolkningen att fiska sill. En av de platser Lagerfelt besökte var Klädesholmen.
1700-talet, sillsalterier och trankokerier
I mitten av 1700-talet börjar den verkligt stora sillfiskeperioden och denna påverkade Klädesholmen i mycket stor utsträckning. Mängder med folk flyttade ut till fångstplatserna, och på Klädesholmen och andra ställen i skärgården byggdes en massa sillsalterier och trankokerier upp. Vid salterierna insaltades sillen och på trankokerierna utvanns tran ur den feta sillen. Tranet användes sedan som belysningsolja, till målarfärg, vid garverierna och vid såpatillverkning.
1800-talet, nöd och fiskberedning
Knappt ett decennium in på 1800-talet försvann sillen från Bohusläns kust. Folk flyttade från skärgården i stora mängder. Salteri- och trankokeribyggnaderna lämnades att förfalla och flera samhällen bokstavligt försvann. De som stannade kvar fick uppleva fattigdom, svält och sjukdomar. På Klädesholmen var nöden särskilt stor. Det finns flera skildringar om hur folk svalt och sjukdomarna härjade. Vid koleraepidemin år 1834 dog drygt 15 procent av befolkningen på Klädesholmen, och folket där tillhörde det fattigaste i hela landet.
Från mitten av 1800-talet började storsjöfisket att utvecklas och vid sidan av detta även beredning av torkad och saltad fisk. I slutet av 1870-talet kom sillen tillbaka till Bohuslän och på Klädesholmen inleddes en ny storhetstid. I de större magasinen, som då började byggas, saltades sill och bereddes fisk för sillkonserveringen, ett arbete som fortsatte även efter att sillperioden tog slut vid sekelskiftet.
1900-talet, konservindustri.
Med 1900-talet kom kryddningen av sill och skarpsill och samtidigt började man producera gaffelbitar och ansjovis på Klädesholmen. Kunskapen om kryddning fick man genom att köpa recept från grossistföretag. Influenserna till kryddningen kan spåras till Norge, som då var lite av föregångare inom detta område.
Under 1930-talet blev sillkonservindustrin betydande. Omkring 1950 fanns det 25 konservfabriker och cirka 150 yrkesfiskarna på Klädesholmen.
En avgörande faktor för att Klädesholmens konservindustri har kunnat leva vidare och utvecklats var att ön förbands till Tjörn med en bro 1983. Före dess skedde all kommunikation med färjor.
2000-talet, fortsatt levande samhälle
I början på 2000-talet var det endast ett fåtal konservfabriker kvar på ön, fyra av dessa valde att gå samman och bilda Klädesholmen Seafood AB. Företaget står idag för en stor del av den svenska konservindustrin. Till exempel så kommer mer än hälften av all matjessill härifrån. Detta betyder att Klädesholmen till skillnad mot andra mindre västkustsamhällen har liv och rörelse året runt.
Källa: Klädesholmens historia 1590-1900 samt Wikipedia
